Kontakter med militärmyndigheter
rörande vad jag hade fått se

  När klockan var ungefär halv tio på söndagsförmiddagen den 16 september, kontaktade jag pingstpredikanten i Edsbyn pastor Henning Dahlman och sade till honom:

  Hör du, Dahlman, nu har jag haft en ny uppenbarelse. Den gäller Boden och övre Norrland.
— Säger du det?
— Ja.
I korta ordalag beskrev jag litet för honom, jag sade:
— Vad som mest irriterar mig av vad jag såg, är en plats, som heter Karlsborg och en ö, som heter Vargön. Fienden hade flygväg över Vargön och transporterade fallskärmstrupper, som släpptes ned över Munksund vid Piteå, men som ögonblickligen nedgjordes av det svenska försvaret.
— Ja, det var konstigt, sade Dahlman.
Vi sökte reda på en karta och döm om vår förvåning! Det fanns både ett Karlsborg och ett Vargön där uppe.
— Skall du offentliggöra det? frågade pastor Dahlman.
— Nej, svarade jag. Jag känner, att ännu är inte tiden inne, men, Dahlman, vi skall inte komma långt in på nyåret, förrän du kommer att få höra talas om stora spionerier i övre Norrland.
Efter förmiddagsmötet sade jag till pastor Dahlman:
— Jag har fått en bestämd känsla av, att den här kartan skall jag inte ha själv; den skall jag överlämna omedelbart till någon.

  Därefter gick pastor Dahlman och jag efter förmiddagsmötet och postade kartan till en av mina vänner, fabrikör Eric Jakobsson, i Odensbacken.

  Den 17 september fick han den och visade den för en del av sina anställda. Fabrikör Jakobsson har ännu originalet kvar. På detta sätt sipprade det ut och ett 100-tal fick reda på det. Sedan spred sig ryktet om min uppenbarelse, så att när jag kom till predikantveckan i december månad i Stockholm, kom pastor Carl Gyllroth i Boden emot mig och frågade:

  — Har du haft en ny uppenbarelse? Det sägs, att du har haft en uppenbarelse om Boden.
— Ja, det är sant.
Vi samtalade en stund.
— Vet du om det finns något flygfält ovanför Karlsborg?
— Nej, sade han. Jag känner inte till trakterna där uppe så jag vet inte, men det finns en predikant här i predikantveckan, som har varit där uppe. Vi ska fråga honom.

  Och så kontaktade vi pastor Herbert Fredriksson, som har varit predikant i Karlsborg, och han sade, när jag beskrev hamnen:
— Det stämmer precis. Mellan Karlsborg och Kalix finns det ett flygfält.

  Tiden gick. När jag vid ett senare tillfälle talade i Östersund över ämnet "Dom över Sverige", kom en journalist från en av stadens tidningar och intervjuade mig.

  — Har ni inte haft en ny uppenbarelse?
Jo, sa jag, det har jag. Den gäller övre Norrlands försvar.
— Får jag skriva om den?
— Nej, svarade jag, det får du inte.
— Får jag kontakta generalen som är militärbefälhavare här i Östersund och vara med när ni talar med honom?
— Nej, jag kontaktar honom, om jag själv vill.

  Det var fjorton dagar före, innan Enbomsaffären seglade upp. Men när journalisten hade gått, satt jag tillsammans med pastor August Brissler och några andra bröder och berättade hela min uppenbarelse i korta ordalag för dem.

  Pastor Brissler blev så intresserad, att han ringde till generalen och sade:
— Nu har vi pastor Claesson från Kumla här och han har haft en ny uppenbarelse, som gäller Boden och övre Norrland, och vi undrar om generalen är intresserad av att ta del av detta. Ja, han var intresserad, och vi bestämde dag och tid, men han insjuknade i hög feber och kunde inte ta emot då.

  Det vill till att ta emot ett samtal, då man ligger i hög feber. Han undrade, om jag kunde stanna någon dag längre, men det hade jag inte tid eller möjlighet till, och så blev det samtalet inhiberat.

  Sedan lät han genom pastor Brissler meddela, att jag borde sätta mig in förbindelse med militärmyndigheterna i trakten, där jag bodde, vilket jag också gjorde i ett inbjudningsmöte, som hölls i februari månad.

  När jag blev inbjuden till detta stora möte för att tala om "Dom över Sverige", så tog jag kartan med mig och jag sade till dem:
— Jag skall visa denna karta för de ansvarskännande militärerna här i kväll. Men när mötet var slut, rusade ett trettiotal andra fram, som ville se den. Och det fick de.

  Överste Mårtensson sade då:
— Jag har tjänstgjort i flera år i Boden.
Den andre översten, chefen för I 3 i Örebro, yttrade:
— Jag har också tjänstgjort en tid i Boden.
Då sade jag till överste Mårtensson:
— Säg mig ärligt, stämmer inte denna skiss med Bodengarnisonen?
— Jo, det är just det som är så märkligt, att den stämmer precis med förhållanderna däruppe.
Och så sa den andre översten, i det att han pekade på en plats:
— Vi hade en gång en manöver där uppe, kommer du ihåg det?
— Ja, sade den andre, det minns jag mycket väl.
— Här har vi ett starkt spionerisystem i rörelse, sade jag, och denna gång hoppas jag dock, att jag skall bli trodd. För nu har ni ju sett hur det gick med den förra uppenbarelsen. Andersson är ju fast nu, och en del av de platser som jag utvisade på kartan hos amiral Ekstrand, var redan sålda, när jag pekade ut dem, fastän varken amiralen eller jag visste det.
— Jag skall säga pastorn, sade översten, vi gör allt vi kan för att komma åt spioner och sabotörer.
— Då skall ni undersöka Morjärv litet närmare, sade jag till honom, och det skall ni göra så fort som möjligt.
— Ja, svarade han, jag skall göra vad jag kan.
  Huruvida han gjorde det, vet jag inte, men några dagar senare reste säkerhetspolisen upp till Bodengarnisonen. De hade Enbom med sig. Och sedan avslöjades den ena spionen efter den andra.

  Vid slutet av denna sammankomst höll överste Gösta Mårtensson, Örebro, ett anförande. Därom skriver Örebro Dagblad bl. a.: "Om det än överstiger mänsklig förmåga att bedöma en uppenbarelses tillkomst, så hade den starka fosterlandskärlek, som utmärkte föredraget gjort ett kraftigt intryck. Utan tvekan måste man ock bemärka det värdefulla inflytande, som en dylik framställning åstadkommer.

  Det går lätt att under relativt lugna och fredliga förhållanden glömma att vara vaksam och slappna av, men översten ansåg att vaksamheten skärptes i mycket hög grad genom en förkunnelse av detta slag. Han framhöll vidare, att vårt lands försvar är numera ej endast en militär fråga, det är en hela folkets angelägenhet såsom aldrig förr. Han underströk även, att från militärt håll göres allt som göras kan, för att stävja sabotörers verksamhet. Slutligen frambar han sitt tack till pastor Claesson för det mycket intressanta och verklighetstrogna föredraget."